Lönnrunor

Runor | Runorakel | Runformler | Lönnrunor

Metoden går ut på att ange vilken ätt runan befinner sig i, och vilket nummer runan har i raden i den nämnda ätten. Huvudregeln är att fuþarkgw blir ansedd som den tredje ätten, hnijpëRs som den andra ätten och tbemlngdo som den första ätten.

På så sätt blir t.ex. f-runan angiven som första runa i tredje ätt och h-runan som första runa i andra ätt.

I tabellen under visas hur systemet räknas i den Äldre Futharken:

	1	2	3	4	5	6	7	8
3e ätten
2a ätten
1a ätten

I facklitteraturen blir lönnrunor ofta skrivna 2/3 eller 23, dvs. 2a ätten och 3e runan dvs. i-runan.

Men var ändå också uppmärksam på, som du senere kommer att se, att flera lönnruneinskrifter också kan ha fuþarkgw som 1a ätt, dvs. att ätterna räknas i naturlig ordning. Så innan du går i gång med att tolka lönnrunor, är det därför en god regel att först finna tecknet som aldrig är högre i antal än 3 – detta måste då vara tecknet som angeir ätten.

Du ska också vara uppmärksam på att vissa lönnruneinskrifter är skrivna baklänges.

Lönnrunor kan ristas på flera sätt

1.)

Vänster sida av staven anger vilken ätt runan tillhör. Höger sida av staven visar vilken runa som menas. Betydelsen blir då 6e runan i 2a ätten . Utifrån detta kan vi se att denna runen måste ha den Äldre Futharken som förebild. Run- och ätthänvisningen kan i några tillfällen ha bytt plats.

En sådan Futhark med yngre runor där man räknar ätterna i naturlig ordning ser då ut så här.

2.)

De långa strecken anger vilken ätt det gäller. De korta strecken anger vilket nummer runan har i den gällande ätten. Betydelsen blir då 3e runan i 1a ätten + 2a runan i den 2a ätten + 5e runan i 3e ätten .

På Rotbrunnastenen är denna inskriften ristad. Lönnrunorna lyder airikr , medan de 4 runorna efter lönnrunorna lyder hiuk . Detta är alltså en inskrift med de yngre runorna där fuþark räknas som den 3e ätten. Hela texten översätts ”Erik hogg”

Icke desto mindre, utgör de korta strecken i några runinskrifter ätten och de långa strecken runans placering i ätten. Den översta är med Äldre runor (handskrift i St. Ggallen – Cod. 270 4to) och tolkad efter att fuþarkgw är 1a ätten, den nedersta är en inskrift med de yngre runorna där fuþark är 1a ätten.

3.)

Vålstastenens lönnruneinskrift, som här visas, är närmast en sammanblandning av metod 1 och 2, men prinsipen är den samma.

Inskriften är ristad efter de yngre runorna och här är fuþark den 3e ätten.

4.)

Denna inskrift är ristad på Rökstenen. I prinsip är den helt lik metod 1, 2 och 3 och fuþark räknas som 3e ätten. Inskriften lyder [s]akumukmini].

5.)

I det här sättet att rista lönnrunor på används en symbol för att ange ordningstalet i ätten och vilken ätt runan befinner sig i. Man använder en rättvänd och en spegelvänd version av tecknet för att visa vad som ska räknas som ätt och runa. Antalet vänstervända tecken anger ätten, medan antal högervända tecken anger vilken plats runan har i ätten. fuþark räknas här som 3e ätten. Övre linjen lyder då þu och nedre linjen lyder r . Inskriften är hämtad från Rökstenen.

6.)

Systemet är i prinsip helt lik som metod nr 5. Den här inskriften är från Norum-fonten i Norum kyrka i Sverige.

7.)

Det kan vid första ögonkast se ut som om man i den här inskriften har användt en o-runa från den Äldre Futharken och en s-runa från den Yngre Futharken, så att inskriften kan tolkas oossoosss . Men det går självklart inte. Vi har därför här med en lönnruneinskrift att göra.

Det här systemet er i prinsip helt lik metod 5 och metod 6 som använder symboler för att ange runa och ätt. ”o-runorna” anger ätten och ”s-runorna” anger runornas placering i ätten. Inskriften lyder därför 2/2, 2/3 – dvs. 2a runan i 2a ätten + 3e runan i 2a ätten – dvs. ni

8.)

I runmaterialet som är funnet på Bryggen i Bergen från medeltiden är bl. a. en kodad runinskrift som har ett människohuvud som ”stav”. Systemet för kodade runor är, i detta tillfälle helt lik de ovennämnda sätten att skriva kodade runor på. Den här runan beskriver en S-runa, dvs. 5e runan i 2a ätten.

9.)

I runmaterialet som är funnet på Bryggen i Bergen från medeltiden är bl. a. en kodad runinskrift som har en fiskkropp som ”stav”. Systemet för kodade runor är, i detta tillfälle helt lik de ovennämnda sätten att skriva kodade runor på. Den här runinskriften beskriver 6e runa i 3e ätt (k) + 2a runa i 3e ätt (u) + 3e runa i 3e ätt (þ) + 6e runa i 3e ätt (k) + 3e runa i 2a ätt (i) + 1a runa i 3 ätt (f) + 3e runa i 2 ätt (i).

10.) I Bergen har man funnit en träpinne från medeltiden med runor. Om inskriften transkriberas ser den ut såhär: f:ff:fffo:oo:oooh:hh:hhha:aa:aaab:bb:bbb

Det här är en futhark med de yngre runorna skrevna i lönnrunor, men den sista runan, y-runan saknas.

Systemet fungerar så här 1 x f-runan = f, 2 x f-runan = u, 3 x f-runan = þ. Nästa runa i futharken är o-runan, som ser ut som sig själv, men r-runan blir tecknad som 2 x o-runan och k-runan som 3 x o-runan. Igen blir den nästa runan, h-runan, tecknad som sig själv och använd tre gånger på samma sätt. En fullständig futhark ser därför ut som den till vänster.

Bindrunor

Var uppmärksam på att runor som denna, som är ristad på Klyverstenen, inte ska läsas som en lönnruna. Detta är en binderuna sammansatt av 6 t-runor och 4 a-runor. Binderunan tolkas som en åkallan av 6 gånger guden Tyr och 4 gånger av Asagudarna. Vi har här alltså en runtext med så kallade begreppsrunor , dvs. i stället för att skriva ordet fullt ut med runor, har runeristaren användt runans namn för att uttrycka det han vill säga.

Kodade runinskrifter

1.)

raþe sa er kan namn orklaski

Inskriften är skriven på Kareby kyrkas dopfont i Bohuslän i Sverige på gammalnorsk. I gammalnordisk språkdräkt lyder texten Ráði, sá er kann, nafn ”orklaski” , dvs. ”Tyd den som kan, namnet Orklaski”

Om vi i ”namnet” orklaski ersätter de skrivna runorna med den som kommer framför i en 16-runorsrad, får vi þorbiarn – ”Þorbjorn” , som är namnet Torbjörn.

Den här inskriften ingår i de såkallade ”ráð rétt rúnar”-inskrifterna. Inskrifterna är också skrivna i ”vanlig runinskrift” som i Gol kyrka där det är ristat raþ rett runar þessar , dvs. ráð rétt rúnar þessar som översätts ”Tolka dessa runor rätt” .

Däremot på ett mist stenkors från gården Sele i Tangerhaug i Rogaland var det ristat runor som lyder ra[þ]rt (Sele II N237) . Detta är en förkortning för ”Ráð rétt” .

En annan runinskrift i Hopperstad kyrka (Hopperstad kirke XIX N408) lyder rrrar , vilket kan vararaþ ret runar . I detta tillfälle kan detta vare en direkt kommentar till han som bredvid i en annan runinskrift, hade vänt sig till Vårherre till fördel för den som kunde tolka hans inskrift.

2.) Andra sätt att ”byta runor” på är känt från flera runinskrifter, men då helst tolkade som ett sätt eller övning i att lära sig Futharken, som till exempel på en träpinne funnen på Island på gården Stóraborg, Austur-Eyjafjallahreppur, Rangarvallasýsla. Här blev det funnet ett fragment av en träpinne ( 7,4 x 2,5 x 03 cm) med två runinskrifter. Gården har byggfaser från 1400- (möjligen 1300) till 1800-talet.

-]krhknhinai[s- -?]rssþnlþerlrnr[?-

Den översta linjen kan förklaras som en övning/lek med runorna i Futharken (rkhnias) baserad på två fram och en tillbaka. Samma system med det latinska alfabetet ville ha gett -fegfhgihgj- osv.

3.)

r.a.þ.k.m.u:iiiiii:ssssss:tttttt:iiiiii:llllll

Den här runinskriften är knuten till galderdikten Buslubæn, dvs. Bulas förbannelse, som står i Bóses saga.

Den här runtexten tolkas ” r istil a istil þ istil k istil m istil l istil ” genom att var av de 6 första runorna – r.a.þ.k.m.u. – knyts till en runa i var av de 5 grupperna med i s t i l .

Motsvarande inskrift har vi antagligen i Nore kyrka II som lyder:

ltlsssiiikutramsstltttll

Inskriften består av kutram omgivet av 9 runor på var sida. De 2 X 9 runorna är 3 i-runor , 5 s-runor , 5 t-runor och 5 l-runor .

En kista i Lomen stavkirke har också en liknande runinskrift, men de äldsta inskrifterna av denna gruppen är inskriftene på Grølevstenen på Själland och Ledbergstenen i Östergötland som båda ger oss en runsammanställning i hednisk utformning: þmk iii sss ttt iii lll , dvs. þ istil m istil k istil .

Hur man ska tolka dessa inskrifter är osäkert, men effekten har nog varit menad att hålla skadeväsen borta.

4.) Ett annat sätt att komplicera läsningen av en runtext på är att dölja inskriftens innehåll genom att lägga till fler kvistar (streck) på runorna än det ursprungligen är – det jag här kallar ”ovidkommande kvistar”. Några gånger är också delar av en runa uteslutna, till exempel toppen av runan – det jeg här kallar ”frånvarande kvistar”.

Ett exempel på den här typen runinskrifter är den vänstervända inskriften på Tørvik B-stenen.

Två runstenar, Tørvika A och Tørvika B, blev funna på gården Tørvika i Kvam i Hardanger, Hordaland. Båda hade varit en del av gravväggarna i en utplundrad gravkammare. Forutom runstenarna fann man brottstycken av en lerurna, hästtänder, rester av järnredskap och brända ben. Inskrifterna dateres till första halvdel av 400-talet. Språket i de två runinskrifterna är tolkat som urnordiskt och de är ristade med den äldre 24-runors Futharken.

Tørvika A inskriften är vänstervänd och ristad i en sten av kvartsskiffer (2,34m X 0,70m X 0,08m) :

u ladawarijaR

Följer man reglerna för ristning av runor, kan texten vara menad att vara landawarijaR , något som kan vara ett mansnamn som betyder ”landbeskyddare, landbo” . Vad det ur-runeliknande tecknet över mansnamnet ska betyda är ovisst. Runorna är upp till 15 cm höga.

Tørvika B inskriftens runor är ca. 4-5 cm höga och är ristade i sten av glimmerskiffer (2,70m X 0,68m X 0,09m) . Inskriften skiljer sig ut genom att man har ristat runor med flera kvistar än det ursårungligen ska vara. Detta gör inskriften svår att läsa. Antagligen är detta gjort för att dölja textens innehålll, dvs. att vi alltså står inför såkallade lönnrunor .

Runinskriften ser ut ca såhär. De heldragna blå strecken är tecknade som de kvistarna som är tolkade som de ”ovidkommande kvistarna”. De prickade blå strecken är tecknade som de kvistar som är tolkade som de ”frånvarand kvistarna”. Efter denna teori kommer man då fram till följande förslag till en vänstervänd runtext:

heþro dweno k

Runtexten kan översättas ”bort härifrån (här ska du domna bort) dvin , kaun” . Den sistak-runan måste tolkas efter sitt namn och symbolvärde – kaun. Kaun betyder ”böld, var, blåsa” . Är inskriften riktad till den döde ska k-runan, dvs. vätten k-runan representerar – kaun – sörja för att det sker. Men runtexten kan också vara riktad mot den onde vätten kaun som vållade hans död.

Denna runinskriften kan självklart aldrig bli säkert tolkad – till exempel kan det tänkas att flera av de ”ovidkommande kvistarna” kan vara en del av binderunor, och då öppnar det sig ett hav av möjligheter för en möjlig tolkning.