The Witch's Library - Your Source for Pagan Information

Växtfärgning

Om man först börjar med växtfärgning, är det fort gjort att bli ”häktad”. Det är så fascinerande att koka soppa av något man plockar ute i naturen, och få färg på ullgarn av det. Färgerna blir så harmoniska. Alla färger kan användas ihop. Det kommer väl av att inga färger blir helt rena, inte så skarpa som kemiska färgerna har lätt för att bli.

Det spännande med växtfärgning är att du aldrig vet exakt vad du får, och du kan inte vara säker på att få precis samma färg nästa gång.

Växtfärgning ägnar sig bäst till ull, men silke kan också färgas. Växtfiberr som bomull och lin tar inte färg på långt när så bra.

Ullen tovar mest runt 40 C, därför ska den inte behandlas på den temperaturen, men läggas rakt upp i färgbadet vid 45 – 50 C, för så att värmas upp till färgtemperaturen som kan variera mellan 60 och 80 C. Ullen tål gott temperaturer upp i 90 C, bara den inte rörs för mycket, och det får inte koka. Då blir ullen förstörd.

Innan garnet kan färgas, måste det som regel betsas. De mest använda betsningsmedlen är alun, vinsten, tenn och järnsulfat. Det mesta fås köpt på apotek.

Gult

De flesta gröna växter du pockar ute i naturen ger gul färg. Björklöv, Ljung, Blåbärsris, Daggkåpa, Renfana och Pors. Sistnämnda är min favorit, för det luktar så gott. Pors har ju också använts både till öl- och brännvinskrydda, och som doftkvast för att hålla otyg undan. Genom att variera betsningsmedel, kan färgen varieras från klargul till mossgrön.

Rött

För att få rött måste vi till rötterna. Roten av Vitmåra och Blodrot är enkla att hitta, men det är inget litet jobb att gräva upp nog. Färgmåra är mycket använd. Den växer inte vilt här i Norge, men kan odlas. De flesta köper det på apotek eller specialhandlar. Alla dessa rötter ger en varm, orangeröd färg.

Vill vi däremot ha en mer blåaktig rödfärg, köper vi Kochenille. Det är en sköldlus från kaktusar i Mexico, och blir mycket använd till färgämne både i kosmetik och i sötsaker. Det ger en lilaröd färg på ull. Blandad med Färgmåra får vi en flott, djupröd färg.

Brunt

För att få en varm och gyllene brunfärg, använder jag Stenlav, och färgar i järngryta. Också andra lavarter kan användas till färgning, Islandslav, Skägglav osv. De ger olika gula till bruna färger. Bark av t.ex. Al ger också brun färg. Lav innehåller egna betsningsämnen, så det är inte nödvändigt att betsa garn som ska färgas med lav.

Blått

Den svåraste färgen att få till är blått. De gamla vikingarna (ja, helt tillbaka till faraonerna i Egypten) har framställt blått från en växt som heter Vejde. Den kan fint odlas här i landet, men processen med att mala, och jäsa bladen för att få lite färg har jag inte gett mig i kast med än.

Då är det enklare att använda Indigo (det är den färgen som är på jeans). Indigo fås köpt på apoteket. Det är i dag kemiskt framställt, men är det samma färgämnet som kan utvinnas av Indigoplantan, och av Vejde. Indigo är inte löslig i vatten, så man måste först göra en färgkype, med natriumhydrosulfid och kaustiksoda. Det är en helt annan process än att koka färgsoppa till de andra färgerna.

Svampfärgning

Färgning med svamp har blivit väldigt populärt de senare åren, men jag har inte provat så mycket av det. Svamp kan ge minst lika många spännande färger som växter. Det är nästan inte gränser för hur mycket man kan experimentera och prova sig fram.

Intuitive Readings

If you're looking for guidance, leave your email and I'll send you information about my intuitive readings.

Intuitive Readings

The information is on its way

Pin It on Pinterest

Share This