Yttre och inre

Skådning | Yttre och Inre | Bilder i Elden | Tålamod och Experiment | Intuitiv Glimt

Tattwa och Symbolskådning | Tarot och Symbolskådning | Spådomsspegel

Om du till exempel sitter helt stilla med stängda ögon i ett rum du alltid har betraktat som det mest fredliga i huset, tar det inte lång tid innan du märker att ljudnivån i det ”fredliga” rummet i verkligheten är väldigt högt. Lite nu och då knarrar det i en golvplanka. Knarrar? Det hörs mer ut som en kinasmällare som exploderar! Medan du väntar på det nästa såkallade knarret och undrar om huset håller på att bli förvandlat till ett gammalt, öde gruvschakt, märker du plötsligt att klockan som du ärvt efter din mormor – den som du alltid har tyckt om på grund av den nästan ljudlösa tickningen – nu ger den ifrån sig ett ljud som en galen träbock. Det är som om hjärnan reagerar på reduktionen av impulser genom att förstärka de som den fortfarande mottar.

Situationen kan jämföras med det som händer när du granskar dig själv i spegeln innan du ska på ett viktigt möte och plötsligt upptäcker att du har en liten finne på näsan. Du undersöker finnen noga. Den är inte så stor, ingen kommer väl att lägga märke till den? Men efter att du har undersökt den grundligt och betraktat den från alla möjliga vinklar i några minuter, verkar det som om den redan har växt olycksbådande. Den är en allvarlig skavank – i alla fall är det så ditt medvetande upplever den. Om du ser dig själv i spegeln länge nog, kommer till slut hela medvetandet att vara upptaget av finnen, och när du till slut far på mötet, kommer du att vara heligt överbevisad om att alla förbipasserande stirrar på den. Du kommer fram till att det enda sättet att få finnen ut av tankarna på, är att ”tänka på något annat”, men bilden av den motbjudande finnen dyker snart upp i medvetandet igen. Det bästa du kan göra i en sådan situation, är att försätta medvetandet till tråkighet – låt den till exempel räkna dina steg eller sprickorna i trottoaren.

Den synske använder en liknande ”uttråkningsteknik” för att stänga ute alla impulser som strömmar på medvetandet genom kroppens sinnesorgan. Han eller hon tråkar ut sinnet, eller rättare sagt hjärnan (som sinnet verkar genom i förhållande till de yttre omgivningarna), genom att stirra oavbrutet på den saken som används – till exempel en kristallkula eller svart bläck – med en så ”tom” hjärna som möjligt. Detta görs för att ”hämma hjärnans verksamhet”. Man kan säga att en del av hjärnan tar sig en välförtjänad paus, och att sinnet övertar kommandon och börjar utforska hjärnan – och kanske framtiden – på egen hand.